Vitrysslandsrapport, dag 3

Söndag, och tid för ännu en heldags resa. Vi startade tidigt, med frukost vid halv sex. Kvällen före hade vi försökt framföra att vi inte behövde så avancerad frukost den här morgonen, men enda resultatet av det var att korven från lördagsfrukosten bytts ut mot pannkakor. Efter att ha tackat hotellvärden Gregory för gästfriheten satte vi oss i Olegs bil och begav oss av mot gränsen.

Väl framme ledde Oleg oss i bön för en lyckosam gränspassage och en god vidare resa, och vi skildes åt.

Inte heller den här gången bråkade tullarna med oss, utan 45 minuter senare var vi igenom och tillbaka i EU. Även om vi haft det bra var det skönt att komma hem, vilket det faktiskt kändes som trots att vi hade större delen av resan kvar. "Flyget känns som en barnlek efter det här", som Soe sa.





Vid den litauiska gränsstationen finns de här minnesmonumenten, som hedrar de människor som dödades här när Litauen blev självständigt efter Sovjetunionens sammanbrott.

Bilresan genom Litauen och Lettland var till stora delar händelselös, med stopp bara för passkontroll när vi bytte land och för ett av östra EU:s vidrigaste utedass.


Två pastorer i vår hyrbil på parkeringen i Riga. Foto: Soe Ifongård

I god tid lämnade vi tillbaka hyrbilen i Riga, där Margareta imponerade den som mötte oss med sina ryskakunskaper. För att fira att vi var tillbaka i väst åt vi varsin rejäl hamburgare på flygplatsen.

En timme senare var vi framme i Skavsta. Då var klockan bara fyra, eftersom vi tjänat två timmar under vår resa – först en timme eftersom det blev vintertid, sen en timme för att vi bytte tidszon.

Även om resan tog dubbelt så lång tid som vi hann vara i Minsk var det klart värt det för att få se staden och träffa människorna igen. Kontrasterna mellan sandvägar och nyskapande arkitektur, Leninstatyer och underjordiska köpcenter är svår att beskriva, och jag hoppas att många följer med på lägret 2011 och får uppleva Vitryssland själva.